Julfirandets HistoriaLångt innan Jesus föddes firade man på flera olika ställen i Europa (och även på andra platser i världen) vintersolståndet. Detta firande hade ofta ingen större religiös betydelse, utan man firade helt enkelt att dagen nu långsamt blev allt längre och ljusare. Dessa festligheter anses för det mesta som föregångare till vår tids julfirande. Men anledningen till att vi idag firar jul, är att uppmärksamma minnet av Jesu födelse. Under de senaste 100 åren har dock julens religiösa betydelse minskat, och nuförtiden ser man sällan julen som en religiös högtid. Tidigare förknippades däremot julen ofta med gudstjänster och böner. Vårt "moderna" julfirande började på allvar under 300-talets mitt i det kristna Rom. Orsaken till att man tidigare inte hade firat Jesu födelse, var att man inom kyrkan hade ansett att firandet av födelsedagar var en okristen och hednisk tradition. Under de följande åren blev sedan julfirandet långsamt allt viktigare för kyrkan, och efter ett tag hade julen utvecklats till en av kristendomens allra viktigaste helger. När kristendomen spreds över världen, spreds också traditionen att fira jul till minne av Jesu födelse. Under medeltiden började man i Sverige, och i resten av Skandinavien, fira den kristna julen. Sedan dess har dock julfirandet förändrats en hel del, och många nya traditioner har tillkommit. Julmaten
Många av de maträtter som man hittar på dagens
julbord har ätits i samband med julen under
en mycket lång tid. På våra julbord hittar man
sällan potatis, istället finns där olika typer av kål.
Anledningen till detta är att potatisen är en förhållandevis ny "maträtt", som började ätas i Sverige först under 1700-talet. Då ville man inte ändra julens mattraditioner, utan de allra flesta fortsatte att äta kål till jul, istället för potatis. På svenska julbord finns ofta en hel del griskött i olika former, som t.ex. syltor, korvar och revbensspjäll. Dessa saker har man sedan många år tillbaka ätit under julen. Förr i tiden brukade man alltid efter höstens storslakt av grisar spara någon eller några grisar, för att även senare på året kunna få färskt griskött. Det blev då ofta ganska lagom att slakta dessa kvarvarande grisar några dagar innan jul. "Julskinkan" är dock inte en riktigt lika gammal tradition. Skinkorna brukade i de gamla "bondehushållen" ofta sparas till sommaren, och traditionen att äta skinka till jul började inte komma förrän under 1700-talet.
Ända sedan medeltiden har man ätit lutfisk till jul.
Under stora delar av medeltiden hade man en fasteperiod
precis innan själva julhelgen.
Lutfisk var då en av de
få rätter man fick äta under fastan.
Eftersom julen sedan ett bra tag tillbaka har varit en festlig högtid, så har man till jul också ätit en hel del mat som ansetts vara extra fin. Inlagd sill, ost och vörtbröd är exempel på saker som äts i samband med julen och som länge ansågs vara extra festliga. Julgranen
Seden att ha ett speciellt träd i hemmet under jultiden kommer
ursprungligen från Mellaneuropa. Redan under 1500-talet började
människorna i vissa Alpbyar med traditionen
att ha ett träd i hemmet under julen.
Dessa tidiga "julgranar" var inte alltid just granar, utan andra trädslag förekom också. Något som var gemensamt för dessa julträd var dock att de sällan var pyntade och utsmyckade. Eftersom man trodde att julgranen hade någon slags "övernaturlig kraft", så var meningen med dessa träd inte att göra hemmet extra trivsamt under julen. Istället ansåg man att julgranen skrämde iväg onda makter. Det dröjde till slutet av 1600-talet innan pyntade julgranar började förekomma. Då förlorade julgranen också långsamt sitt rykte om att ha någon speciell övernaturlig kraft. Under 1700-talet kom julgranen till Sverige, men det dröjde länge innan den blev vanlig i de svenska hemmen. Från början hade man ofta bara mindre julgranar, som då stod placerade på bord eller i krukor. Men allt eftersom det blev vanligare med högre takhöjd i de svenska hemmen, så blev det också vanligare med högre och bredare granar. De riktigt stora julgranarna, som man idag ofta hittar på olika offentliga platser utomhus, blev vanliga i Sverige först under 1930-talet. JulklapparUnder 1500- och 1600-talen fanns det i Sverige en tradition att ge varandra gåvor vid nyår. Denna sed var dock vanligast bland samhällets överklass. Under 1700-talet började nyårsgåvorna att försvinna, och istället ersattes de av julklappar. Man vet inte riktigt varför denna förändring skedde, men antagligen passade det bra att ge varandra presenter just under julen, eftersom denna högtid symboliserar frid, fest och välvilja. Innan julklapparna slog igenom på allvar var det bland katoliker också vanligt att ge varandra gåvor i samband med firandet av Sankt Nikolaus dag den 6 december. Denna tradition blev dock långsamt allt mindre vanlig, när seden att ge varandra julklappar började komma. JultomtenJultomten har en ganska lång och förhållandevis invecklad historia. Dagens svenska jultomte, som ofta är en rödklädd skäggig gubbe, har antagligen utvecklats från tre olika figurer. De tre figurerna, som alla delvis kan ses som föregångare till dagens jultomte, är: Sankt Nikolaus, Julbocken och Gårdstomten. För nästan 2000 år sedan fanns det i nuvarande Turkiet en biskop som hette Nikolaus. Han blev helgonförklarad och fick namnet Sankt Nikolaus. Under många år firades Sankt Nikolaus den 6 december, men numera har detta firande i princip upphört.
Förr i tiden sköttes presentutdelningen vid jul aldrig av någon jultomte. Istället hade julbocken denna uppgift. På senare år har dock julbocken här i Sverige förvandlats till en lite bortglömd julfigur, som inte längre har någon viktig uppgift i samband med julen. Gårdstomten är en gammal gestalt i svensk folktro. Denna figur har, förutom namnet, egentligen inte så mycket gemensamt med dagens jultomte. Gårdstomten var en liten och tyst person, som ofta var klädd i grått. Man trodde att gårdstomten vakade över bondgårdens människor och djur, och att man var tvungen att ge honom gröt för att han inte skulle bli arg. Gårdstomten ansågs finnas året om, och hade ingen speciell funktion just vid julen. I slutet av 1800-talet skrev den svenske författaren Viktor Rydberg en dikt om en gårdstomte. Denna dikt har blivit mycket omtyckt och populär. Dikten, som heter "Tomten", inleds så här:
Midvinternattens köld är hård,
Tillbaka 
|
|
Dessutom var det svårt att få tag i färsk fisk under julen,
så den torkade lutfisken passade verkligen bra.
I engelsktalande länder kallade man Sankt Nikolaus
för Santa Claus. Santa Claus har sedan "flyttat"
till julen och förvandlats till en rödklädd figur
med massor av flygande renar. Denna utveckling av
Santa Claus skedde först i USA, men sedan har även
denna rödklädde "julman" spritt sig till andra länder.